The Istanbul Mom

 

Idag till kaffet fick vi reda på nyheten att en liten pojk kommit till världen! Eidan & Laras lilla kusin (som är utan namn än så länge) har fötts! Yay! Jag har dock avvaktat med att SMS-bomba dem med frågor och att få se bilder, hennes telefon går nog varm ändå! Men G tyckte vi skulle åka dit och gratta dem och titta på bebisen nu på eftermiddagen. Så då gör vi nog det. Oftast brukar hela tjocka släkten komma till BB när en bebis fötts, men det kan vara lite olika också. I detta fall så har vi farmor och farfar i Ankara och mormorn och morfar här i stan men jag tror ingen av dem kommit dit ännu. Det kan vara lite skönt att "landa" i det hela, speciellt som förstföderska, när man fått barn. Att förstå själv vad som hänt. Oftast är man galet trött, hungrig, känslosam, sliten och ful som stryk också efter en förlossning.

När Lara föddes var vi själva, det var så himla skönt! Det dök dock upp lite folk till G (spelare och kompisar) lite sådär överraskande med guld, godis, kläder, men då låg jag liksom med en megabinda i sängen och man hade inte riktigt koll på vad som syndes där i BB-kläderna, man blöder ju rätt mycket efter en förlossning första dagarna, så det blev lite genant när det kom in 5 volleybollspelare jag knappt visste namnen på. Hmm...