The Istanbul Mom

 

 

Alltså, den här veckan har vart helt C.R.A.Z.Y. för oss och jag är helt slut både mentalt och fysiskt. Har vart så trött i flera dagar. Igår t o m. kräktes jag för att jag var så trött. Tror jag. Eller så hade jag druckit för gammalt pulverkaffe hos en kompis. Det är mycket under vardagen ändå med 2 små. Det ska hämtas/lämnas, göras måltider, plockas undan, klä på/klä av, handla, städa. Och så föddes barnens kusin, vår hund i Sverige dog, mitt i allt kommer farmor och farfar och hälsar på och lite SWEA-event på det, barnkalas, det behövs köpas presenter och så får Eidan skollov och vi ska åka på skidsemester och kommer ju på att både jag och G inte riktigt har rätt utstyrsel för detta med skitsemester så ett väldigt letande efter varma kläder har vi haft för oss under veckan. 

Det kanske inte låter så mycket men hjärnan går på högvarv och få stunder på dagen, om ens några, man bara suttit ner. Men just nu så TOG jag mig en lugn stund. Jag, barnen och farmor är hemma. Farfar vet vi aldrig var han håller hus, men han kommer oftast fram på kvällen, G är på match. Det är skönt att ha svärisarna här, då kan man sticka ut på mycket utan att behöva dra med barnen. Vi har inte så mycket barnvakt längre nu sen farbror har egen liten bebis att ta hand om nu. Så i helgen ska vi ut och äta italienskt med kompisar! UTAN BARN!

Och farmor lagar massa massa god turkisk mat så den biten slipper jag helt tänka på, det finns alltid en liten dolma att stoppa i munnen när hungern knackar på. Och Eidan är såklart jätteglad att dem är här, han älskar sin farmor! Lara däremot VÄGRAR vara själv med dem, skriker hysteriskt. Trots att de är världens snällaste. Jag eller Guray MÅSTE vara i samma rum som henne och dem. Denna är lite dryg, men är vi inte hemma är det enklare.