The Istanbul Mom

 

 

 

Här hemma har mannen verkligen inte koll. "Det är inte idag" vad det första han sa när jag nämnde det. Hm. Jag var tvungen att kolla efter själv, men jodå, det är idag. Inte så viktigt om han inte visste om det, det är ju inte julafton precis! Vi är dåliga att fira sånt här och inga planer finns för dagen, men en middag ute skulle vara nice eller ett litet "I love you"-hjärta från Eidan i skolan slår nog allt! Med G kan det bli precis vad som helst, antingen ingenting eller någon superöverraskning.

 

Jag tänkte berätta lite om hur den här dagen firas i Turkiet. Det kan självklart variera i landet hur mycket man "firar" denna precis som allt annat gör i landet, allt är väldigt varierande. Men jag utgår från där jag bor - Istanbul.

Här är det en STOR DAG och i varenda butik ska det pyntas och lockas med det ena och det andra och de flesta restauranger är fullbokade för kvällen. Turkar älskar romantik, kärlek och allt krimskrams som kommer med det. Det finns otaliga kärleksshower på TV som går varje dag i timmar. Min svärmor älskar dem. Jag tycker dem är helt galna, men många som är med i dem är mest intresserade av att få synas känns det som. Någonstans att få "sin tid i rampljuset".

 

Denna dag finns också en chans för många tjejer att få en ring på fingret, kanske också en svettig dag för de flesta pojkvänner som förväntas överraskas med stora röda rosbuketter, presenter, middag och kanske en förlovning. Här är det vanligt, både hos lite gammelmodigare familjer ute på landet liksom "modernare" familjer i stan, att man inte flyttar ihop med pojkvännen innan man gift sig. Det kommer sen. Förlovning och bröllop först! Detta är rätt vanligt i många andra länder än Sverige och kring medelhavsländerna är det väldigt lika. Är man typ "utlänning" som jag så kan situationen se lite annorlunda ut och man kan få "dispans" eller vad man kan kalla det. Men att en tjej och en kille som inte är gifta bor ihop är inte speciellt vanligt hos de yngre paren. Däremot VET de flesta föräldrar om pojkvänner/flickvänner och att det kan dejtas i flera år innan något händer och många kan också bo själva pga. studier/flytt pga jobb så det där med att ses brukar lösa sig ändå! Jag hade dock inte så stor kännedom om dessa detaljer när jag började "bo" hos Guray i hans ungkarlslya för 9 år sen och det var inget som riktigt kom upp som något problem heller, kanske för att varken han eller hans familj gjorde så stor grej av det, jag var utlänning och de var bara glada att han äntligen vid 30-års ålder träffade någon.