The Istanbul Mom

 

 

 

Hej fredag & hej kära läsare! Kul att ni kikar in, fasten jag verkligen har blivit sämst på att blogga. Men denna vecka startade jag som ensamstående och YEEZ! Vilken skillnad det är att behöva göra ALLT precis själv. Bara det att sköta lämning på morgon och behöva fixa båda barnen och in/ut ur bilen och passa tid, det slipper jag oftast när G är hemma men måndag - fredag fick jag lov att dona med allt, gick ju såklart, men lite stressigare och svettigare dagar blir det ju. Så därav NOLL tid till bloggen! Hur som, jag måste bara berätta om våran dramatiska morgon. 

 

Det här har alltså ingenting att göra med vanligt vardagsdrama med barnen utan det här är riktigt drama! Drama med stort D. Minst sagt. Okej. I vår byggnad så har vi anställt en "Kapici" eller doorman/vaktmästare för att förklara saken, det är vanligt att ha en sådan i Turkiet och de sköter lite allt som allt från sophämtning till städning.  Vi har haft säkert 4-5 st. sedan vi flyttade in, dock så har många dem boendes oftast på källarplan i lägenhet men i vår byggnad så är den inte iordninggjord, isolerad eller någonting, så det går inte att bo där. De senaste månaderna har vi haft en kille runt 35 år som vår "Kapici". Lite blyg men snäll och hjälpsam. Jag pratar med honom varje dag med barnen. Men man vet ju inte riktigt så mycket mer än så om personen i fråga, jag visste inte ens att han hade barn eller om han var gift. Han har väl gjort sig väl stabil hos oss och har senaste dagarna börjat fått för sig att han ska få flytta in i källarn och att vi ska göra ordning den för honom. Det här är ett stort projekt och kostar massor med pengar som han tycker vi i huset ska betala. Alltid när vi anställt någon så har vi varit tydliga med att det inte finns några boendemöjligheter. Men detta har han fått om bakfoten och igårkväll satte han igång en gruppchat med att han tycker att "vi lurat honom" och lovat honom en massa och att vi aldrig sätter igång att göra ordning för honom osv." Det hela slutade i ett stort gräl och han blev väldigt aggresiv i mun och hälsade i princip alla att han hoppades Gud skulle göra något ont mot oss i huset. Då tände min man till och det blev ännu värre i den här diskussion. Sen nu på morgonen vid frukosten idag ringde en annan pappa i huset och bad Guray gå ner på gården för att möta upp Polisen. Guray förstod ingenting! Den andra pappan är den som har ansvaret över allt i huset och den som anställde vår Kapici/doorman. Tänk er världens snällaste, lite smårund, 2-barnspappa, snäll som en nallebjörn. På gården väntade 15 poliser (!!!) och även en bombningsgrupp/tekniker. Jag typ dog. Även TV-nyheterna fanns på plats. De hade fått tips om att det fanns bombmaterial i vår källare i ett förråd och ett anonymt tips. Guray fattade ingenting. Men kunde väl ana vem denna "anonyma" tipsare kunde vara! Tillslut ankom den andra pappan också, den som "tipsaren" menade var den som hade bombmaterial i sin källare. Vår Doorman kom inte till jobbet idag. Han har tagit sitt pick och pack och dragit! Såklart. I förrådet visade det sig ligga 4 sommardäck till vår bil och tvättmedel till bilarna. Typ. 

Den här processen tog hela morgonen och det vart ett stort "ståhej" på gården! Såklart avskrev Polisen detta fall och en felrapport skrevs under, men tänk att den här killen som varit så gullig och snäll helt tvärvänt och satte igång ett sånt drama. Nu kommer polisen dock undersöka vem Han är egentligen och hur mentalt stabil man kan vara att genomgå en sån här fejksak? 

Jag tycker lite synd om honom på något sätt. Jag vet hur lite pengar han tjänar och i Istanbul räcker det inte till någonting! Han hade kanske en dröm om att få bo i detta område och låta sina barn gå i skolan intill, om det nu stämmer att han har barn som han nu sagt sig påstå senare, jag vet inte. Ibland är det svårt. Jag har gett honom ALLT jag kan tänkas komma på att ge bort som G inte använt, allt från snygga skinnjackor till möbler jag tröttnat på. Men jag vet han tyckte om vår familj jättemycket och det måste skett någon form av misskommunikation mellan han och "de andra" i huset.