The Istanbul Mom

 

I söndags tog jag med min min lilla familj och besökte ett hundhem här i vår kommun. Jag har länge funderat på att göra det, jag älskar hundar och är en stor djurvän och jag var mest bara intresserad av att se det, se hur de sköts, hur det hela funkar, vad för möjligheter det finns att hjälpa till, vilka hundar som finns där osv osv. Massa frågor egentligen hade jag. Det var mycket större än vad jag hade förväntat mig och så mycket mer hundar än vad jag trott också. Jag förstod ju att det skulle vara mycket men det var säkert en 200-300 hundar i sheltret. Mina barn tyckte det var kul att se alla hundar men eftersom alla hundar hade olika beteende så visste man inte riktigt hur nära man kunde gå och hur vana med barn/vänliga de var, så G höll dem en bit ifrån, även skötare informerade om det. Alla hundar var uppdelade i olika gårdar, de hade tex. stora Kangals tillsammans, en Pitbull hade en hel gård för sej själv (säkerligen uppväxt på helt fel sätt och aggressiv) de ner ser i burarna var sjuka på ett eller annat sätt, tex. med skabb. Detta shelter drivs av Kadiköy kommun och har flera som verkar arbeta och är anställda just för detta projekt men stället var öppen varje dag mellan 9-15 och då får man komma dit och hjälpa till med hundarna. Flera volänterer var ute och gick med hundarna, väldigt mycket tonåringar, kompisgäng. Man får också bistå och donera pengar till sheltret, köpa konserveringsmat, torrfoder eller pasta. Förmodligen har de en adoption också om man vill ta någon hund. Men det är nog många som är där hela deras liv.

Vi har ju gatuhundar i stan, oftast är de väldigt tama och vänliga, ligger och slöar i solen vid havet, tjocka som tusan för alla matar dem, dock vet jag inte om det finns någon större anledning att plocka in dem? Så jag vet inte riktigt vad för skillnad de gör på vilka hundar som tas hand om och tvärtom. De flesta avmaskas, chippas och vaccineras samt även krastreras men kanske är det också en risk att ha massa hundar springandes i trafiken eller i bostadsområden, jag vet inte hur de resonerar. 

En tjej verkade vara Sheltrets "leader" och vilket jobb hon gjorde! Hundarna verkade älska henne och hon sprang från den ena till den andra för att rasta dem. Så jag och min kompis Deniz ska försöka åka dit tillsammans och hjälpa till. Jag vill gärna ha med mig någon första gången jag gör det. Tror hundarna och även skötarna bara blir glada av att man vill socialisera med dem. Det var så många som bara älskade att man satt och prata med dem genom stängslet.