The Istanbul Mom

 

Igår hade vi mamma/bebisträff nere vid strandcafet vid havet. Varmt som sjutton är det och svetten rinner så skönt för de små (och mammorna!) att vara nere vid havet där det fläktar lite och de små kan röjja runt i sanden med hinkar och spadar. Det var jag och Eidan, Elin och lilla Mira, Linn med sin Ella och Selen med Efe! Mellan Eidan och Ella (bilden!) är det bara 1 dag! ♥

Supermysig eftermiddag och timmarna flög iväg! Plötsligt var det kväll och vi behövde gå hem. Hemma möttes vi av en överraskning när pappa G ♥ kommit hem ännu tidigare, den lurisen! Eidan blev helt tossig av lycka och hoppade och skrattade om vart annat. Dagen blrjade gå mot sitt slut och jag hade nattat Eidan, burit lver honom till vår säng och bullrat upp med en massa kuddar, sen smet jag ut till vardagsrummet där vi hade satt på dn film, tänt ljus och tagit fram en ostbricka (G hade köpt med sej ost för 100€!) så hör vi plötsligt...DUNS! Paniken steg i mig. Vi sprang in i sovrummet och ser Eidan ligga med näsan ner mot golvet och låter lite, liggandes på golvet påmattan! Hur hamnade han där?! 

 

Hundra tankar och Eidan vaknade till och jag lyfte upp honom och då började han grina. Mest för chocken tror jag. Åh! Tusen tankar. Hade han gjort sej illa?! Hur hamnade han? Blödde han? hade han ont? Ska vi åka till sjukhuset? Eidans näsa var lite röd men efter att han gråtit i några minuter slutade han och somnade om efter ett litet tag. Han såg inte ut att ha ont nånstans. Tack och lov! ♥ Jag är mer "cool" när det kommer till sånt här, medan pappa G är mer nojjig och insisterade att vi skulle åka till akuten för kontroll. Inte dumt att göra det heller, så jag käftade inte emot utan vi åkte till akuten som tog hand om Eidan på en gång och konstatersde att det var inget fel på denna lilla kille! Han skrattade, jollrade och lekte med doktorns alla prylar, så vi kunde åka hem med en glad liten kille och våra hjärtan lugnade ner sej lite...