Det är inte alltid lätt...
Det händer inte alltför sällan att min man dyker upp i turkisk tv titt som tätt och är vi inte på samma plats passar jag på att få se honom på tv. I helgen kunde jag det (: Just nu är jag lite av i en svacka, eller det är vi båda två. Saknar, saknar och saknar. Men allt jobb tar sin tid därnere och allt han gör är för vår framtid och bebisens och min skull, men det är tufft till och från och någon gång rullar några tårar nerför kinderna av saknad. Men jag försöker intala mig att vara stark, tiden går snabbt och snart är vi tillsammans för alltid, inte han där och jag här! LÄNGTAR! i bakhuvudet fanns alltid den här tanken att det kommer inte funka i längden att han har sina buisness där och jag har ett heltidsjobb här men det har gått i snart 3 år men nu är droppen snart nådd och jag kan inte vänta en dag till att få flytta ner till min stad ♥ där jag känner mej hemma, tillsammans med min G och vår lilla ***** som då kommit till oss! ♥ Tanken att det kommer vara så snart gör att jag klarar detta. ♥