The Istanbul Mom

 

 

Japp, då var det dags! Dags för Eidan att börja förskola. Vi känner oss redo, han känns redo. Han fyller 3 år i höst och jag har haft en tanke att han inte ska börja något förrens kring den åldern. Främst för att vi inte känt att han haft något som helst behov av det och inte vi heller. Jag har verkligen sett den tiden vi haft ihop hemma, tre mysiga år, som guld värda! Bara för att han varit "hemma" har vi ju liksom inte vart hemma, varje dag mer eller mindre har vi träffat kompisar, lekt i parker, gått på olika lekgrupper, vart ute och rest eller så och hade jag behövt gå tillbaka till ett jobb efter mammaledighet så hade förskola givetvis behövts tidigare men så har inte fallet varit för oss. (som ni säkert redan vet) Men det är först nu jag sett att Eidan uppskattar barn på ett annat sätt och han känns redo för att lära sej nya grejer, leka med kompisar och utvecklas.

 

Det har varit skönt att inte behövt tänka på något sånt här förrens nu, just för att jag tycker det är en djungel av beslut. Många frågor hur det "fungerar" med sånt här. Man kan väl kort och gott säga att det funkar lika som i Sverige men ändå helt olika. I Sverige ser ju livet väldigt lika ut för alla, båda jobbar, efter 1-1,5 års mammaledighet söker man dagisplats, oftast vet man ungefär vilket dagis man kanske kommer välja just på avstånd/kommun etc. Sen kostar ju dagiset inte jättemycket om man jämför med andra länder. 

Här finns statliga dagis, som är billiga, men om jag minns rätt så måste barnen vara minst 2 år för att gå där. Det varierar otroligt hur dem är, beroendes på kommun och var man bor. Ibland stora grupper, tråkiga lokaler och få fröknar eller så kan det vara lite bättre, precis som de turkiska statliga skolorna. Man får undersöka mycket själv gällande den saken. Men annars finns de privata, såklart dyrare, men bättre alternativen. Där finns förskolor som även har dispans att ta yngre barn, från ex. 1 års ålder. Normalt sätt i Turkiet så börjar barnen inte dagis så tidigt, utan behöver mamman gå tillbaka till jobb (pappaledighet är inte utvecklad på samma sätt här) så rycker mormor/farmor/morfar/farfar in oftast, alternativ har man en nanny. De som har det lite bättre ställt anställer en nanny som pratar engelska, här är filippinskor väldigt attraktiva. De turkiska nannysen är också vanliga.

Mammaledighet är olika från jobb till jobb och om jag minns rätt ska 6 månader vara regel enligt vår President Mr. Erodgan. Man kan få vara ledig längre, dock utan betalt. Det är lite upp till företaget och chefen att bestämma.

Om man gör en jämförelse med ex. USA som har hemsk dålig föräldrarledighet på ynka några veckor så är Turkiet generös med föräldrarledighet men samtidigt inte jämförtbart med det svenska systemet. Som jag för övrigt tycker jag har blivit sämre då de inte låter föräldrar bestämma över sina egna dagar.

 

Tillbaka till förskolorna. Vi hade tänkt något enkelt till Eidan. Vi är verkligen inte ute efter någon snobbig engelsk kostym förskola. Jag skulle mer vilja kalla det lekgrupp. Både jag och G tror mycket på filosofin "learning by playing" och har försökt hitta alternativ som vi tror passar Eidan. Han är ju en väldigt social kille som älskar alla typer av människor, massa energi, men kan samtidigt sitta lugnt och fokusera på spännande saker. Jag kan nästan säga säkert att lämna honom kommer inte bli något problem, han kommer springa fram och knappt se sej om efter mej. Sen har vi också tänkt oss att försöka köra med en förskola för flerspråkiga. Eidan har ju 3 språk omkring sej och svenskan och engelskan är de han använder i vardagen mest, kanske inte så konstigt eftersom han är mest med mej och jag pratar svenska med honom och jag och G pratar engelska med varann. Faktiskt så tror jag att vi alltid kommer göra det och trots att både jag och han kan en hel del svenska/turkiska så är det vårt mest första gemensamma språk och ingen av oss är såpass ihärig och konsekvent att prata nåt annat. På ett sätt så blir det ju ett sätt för Eidan att lära sej mycket engelska. Turkiskan kommer nog förr eller senare på köpet resonerar vi, men jag har märkt att han är medveten om att olika människor pratar olika språk och att mormor pratar ett och farmor ett annat. Hur som, ett flerspråkigt dagisalternativ tyckte G och även jag mot slutet. Så jag gjorde lite research igår (äntligen!) och kladdade väl ner ett tiotal i vårt område. De flesta hade jag såklart hört om tidigare men kanske inte vetat exakt hur dem är, ser ut eller låg. Och om de hade engelska eller inte. Så imorse ringde vi runt lite och hade lite frågor att gå efter innan vi frågade om vi kunde komma och hälsa på. Vissa som låg nära oss var helt hutlös dyra, alltså så dyra så jag skrattade rakt ut, hur dem ens har mage att ta så mycket. Vi har ex. Keystone Int. School precis intill oss och de tyckte vi skulle skaka loss 100 000 kr (30 000 tl) för en termin förskola och då sa vi hejhej. Även ett annat alternativ vi var intresserade av, Irmak Kindergarten tyckte de skulle ha ännu mer. Men sedan några telefonsamtal senare så rensade vi ut de skyhöga alternativen och hade några små engelskspråkiga förskolor kvar och har nu riktat in oss på 2 stycken. Båda med engelsk fröken (native speaking). Och båda har det vi söker lite. Flerspråkig, mycket fokus på lek, halvdagar, 3 dagar i veckan, bra område och inom gångavstånd. Och inom en bra prisbild. 2 500 kr/månad 3 dagar/vecka 9-13 inkl. lunch. Så imorgon ska vi åka och hälsa på på den förskolan som hittills känts bäst - Brightkids. Jag fick ett bra intryck av dem vi pratade med i telefon! Vissa förskolor ringde inte ens tillbaka, skitdåligt! Vi ska även kolla Gymborees Preschool Program och den ligger typ 1 min promenad från oss. Den har vi redan besökt, och där gillade jag allt förutom priset och att barnens fröken (verkligen jättegullig tjej!) men hennes engelska var inte jättebra, knacklig turkengelska, de kan ha hänt att de har någon ny nu, så vi ska göra ett återbesök!