Dagen då Eidan kom till världen.

Nu kommer äntligen min förlossningsberättelse, inte en dag för tidigt va? ;) Eftersom det är en så STOR grej i ens liv vill man inte slänga ihop nått bara. Så nu kör vi! Så här gick det till när vår Eidan kom till världen!
 
Det var tisdag eftermiddag 24/9 och jag hade haft värkar sen måndagnatt (latensfasen som jag skrev om tidigare) Jag chillade i soffan, vilade, åt, såg tv, pratade i telefon och försökte mej igenom varje värk som kom rätt så sällan, kanske var. 6-7 minut eller så. Nu hade jag ju haft värkarna i 1.5 dygn så jag började bli van med dem. Jag hade lite kontakt med förlossningen men valde att stanna hemma så länge som möjligt. Jag började lite sakta bli less på att det gick segt, att inget hände, vet jag ringde mamma på eftermiddagen och började gråta lite just för att jag var less att jag skulle ha en till natt med bara förvärkar och inget mer. Värkarna var ändå så kraftiga att sova var omöjligt. Nä! Nu får det räcka tänkte jag sen. Ville åka till förlossningen igen för att kolla om jag öppnat mig nått och om inte, få en sömntablett och bricanyl så jag kan sova. Ringde förlossning på kvällen vid 18-tiden och slängde på mig några kläder, ringde en taxi och haffade väskan. I taxin avtog värkarna helt och jag börja känna att detta var hopplöst! 
 
Väl inne på förlossningen blev vi väl mottagna och en ung barnmorska och en läkarstudent tog emot oss och sen vi var där inne dagen innan hade lite ändå hänt, nu var tappen nästan borta och jag hade öppnat mig lite mer och de tyckte inte jag skulle gå hem igen. En timme var de borta, återkom och då hade mina värkar satt igång rejält! De kom hela tiden och det var nog tack vare att de både ursökta uttrycket, grävde runt rätt så friskt där vid kollen av tappen. Så jag kvalificerade mig till ett Rum! :) fick en skjorta på och nån nål i handen. Guray gick ut och åt på McDonalds och nu var klockan ca. 22.00 på kvällen vilket betydde att jag fick ny personal pga nattskiftet. En barnmorska, en undersköterska och en barnmorskestudent presenterade sej. Guray kom tillbaka sen och vi satt i rummet ett litet tag och jag jobbade igenom värkarna som kom hela tiden nu. Jag tänkte inte så mycket just då. Man vet inte vilket skede man är i och hur nära eller långt ifrån det är. Barnmorskestudenten var den som var inne hos mig och med mig mest, hon kom från afghanistan och var väldigt rar. Min smärttröskel är hög och jag hade inte tagit något än men kände att en värmekudde till ryggen kunde vara skönt då det var mest där jag hade smärta. Jag stod upp och gunga lite mot gåstolen och sen tyckte dem att jag skulle gå och kissa och sitta på toaletten en kvart. gick till toan och satt där men tyckte det inte var bekvämt, plötsligt då så får jag riktiga krystningvärkar när jag satt på toa och ville snabb tillbaka. Då tyckte de att jag kunde börja ta lite syrgas och om jag ska vara ärlig så var faktiskt inte bedövning något jag tänkte mycket på, all smärta var ändå hanterlig. Men persoalen kom in och jag tog lustgasen och i början tyckte jag den inte gjorde mycket. Men på nått sätt gjorde den Det ändå. Den blev som en sysselsättning. Det jag tänkte mest på var att andas ut i maske och inte tvärtom vilket jag glömde och tänkte på hela tiden. Personalen märkte att det var krystningsvärkar på gång och det blev gynläge direkt. Jag sa till dem att det känns som jag kommer bajsa på er, men de skrattade bara och sa att du får bajsa hur nycket du vill på oss. Nu gjorde jag ju inte det men trycket där bak var extremt! När jag var på toan så gick min slempropp och när jag nu låg i sängen så sa min riktiga barnmorska Lisa att de skulle spräcka hål på vattnet och nu var jag nästan helt öppen. Ja, spräck hål, svarade jag och POFF! Sa det och det forsade vatten ut rak på dem. Som en riktig dusch. Tror de fick i ansiktet också. ;) Guray satt bredvid mig och höll en blöt handduk på pannan och han var nog mer skrajj över det hela än jag men han var ett troligt stöd hela tiden! Han var väldigt imponerad över hur duktig jag var och det kände jag hela tiden. Jag började krysta och luftgasen började verka, ibland kände jag mig lite full och vissa stunder blev det dimmit så därför måste jag Nu i efterhand fråga Guray hur det var. Min bm Lisa sa efter en liten stund att hon skulle göra ett klipp just för att det hela gio väldigt fort och att Eidan var på väg nu och behövde mer plats... Jag kände inte av klippet. De tappade mig på urin också för att han skulle få mer plats. Inget av detta kände jag. 
Sen satte det hela igång och vi varje krystning tryckte jag på som om det inte fanns nått slut. Benen skakade lite och jsg tryckte och tryckte. Tänkte, kommer bebisen verkligen ut ur rätt hål? Det kändes som jag hade bra kontroll över allt och fick igång snabbt hur jag skulle göra för barnmorskorna sa inte så mycket. Det enda jag hörde var positiv feedback och lite "woow" .. "Ååh" "bra Malin!" "... Tänk vad fantastisk det går när kroppen gör allt själv" ja, på nått sätt kändes det som jag gjorde rätt och när värken kom höll jag upp handen som en polis för att visa att "ok, nu kör vi igen..." Och tryckte på för att sen hålla upp handen igen för att pausa. "Nu ser jag massa hår" sa en av baenmorskorna och då fattade jag - vi är nära! Så vi körde samma system ett litet tag till och jag låg där som  En gestapo med handen upp och ner. Såklart började krafterna sina och någon läkare kom in mitt I allt och presentera sej, varför vet jag inte men tror det var för hon skulle sy mitt klipp efteråt. Och nu sa den ena barnmorskan att bebisen tycker det är lite jobbigt nu (han satt med huvudet i bäckenet) såå fick jag krafter och krystade fyra ggr på samma värk och ut kom Eidan! Och Guray började gråta och flög omkring i rummet och jag fattade ingenting. Var han redan här? Plötsligt kom en bebis upp på magen och jag kände mig jättechockad. 
 
 
Jag minns inte vad jag tänkte och jsg som är så blödig när jag ser förlossnigar på tv fick inte fram varken ord eller tårar. En lång liten blond och blåögd pojke kom fram och det varju klart det var vår lilla Eidan! Men vi glömde helt kolla könet :) Guray var helt slut och svettig och jag fick värsta kicken och kände mig så stolt och glad och lättad! Bebisen måde bra, förlossningen gick bra och allt var över! 
 
Men sen skulle jag ju såklart krysta ut den där himla moderkakan och det minns jag att jag tyckte var skittråkigt. Nu ville man ju titta på bebisen! Men fick väl lov att trycka ut den och fy vad äcklig den var! Jag såg den men sa bara "ueehh..." G klippte navelsträngen och lilla eidan låg och tuttade på en gång. Sen sydde doktorn mig och jag minns det stack till. Som tur var sprack jag INGENTING och jag bajsade inte heller på mig som jag trodde. Jag fick typ ett lyckorus och jag minns att jag kände mig så stolt! Fasen! Jag har fött barn! Och barnmorskorna överöste mig med komplimanger om hur duktig jag vart. Just då behövde man det! Vi fick vår lilla förlossningsbricka och ag satt med Eidan medan jag tog en dusch och åt macka! Såklart blödde det mycket men jag kände mig så pigg och glad så jsg började skura golvet och badrummet mitt I allt.
 
 
Eidan mättes och vägdes och sen fick vi åka upp till BB. Jag låg och ammade och G gick hem och duschade och kom tillbaka efter någon timme! Det var så mysigt där och sen åt vi frukost tillsammans, det var nästan som hotell! vi ringde våra mammor tidigt tidigt på morgnen och berättade. Personalh sa att vi kunde få åka hem redan vid lunch eftersom allt gått så bra men vi stannade framåt eftermiddan. 
 
 
Ja, det var min lilla förlossningsstory! Det första jag tänkte var att detta kan jag göra igen! Kanske inte imorgon men i övermorgon! :) och i det stora hela kan jag säga att förvärkarna var de värsta, utdragna och smärtsamma! Alla förlossningar kan ju vara olika men med detta i bagaget kan jag säga att det var mycket enklare än vad jag trott och det är mycket pga allt man får höra! 
 
Eidan Can Sahin 2013/09/25 00:53 vikt: 3590 längd: 55 cm
 
Malin

Hahah, så kul att du började skura badrummet! Roligt att läsa sånt här tycker jag:) Jag vill också ha bebis ju!

Theresa

Ååh, så fint! Började gråta när jag läste! Sötaste lilla Eidan, så duktiga ni var! Tack för att du delade med dig av er historia :)

Josefine

Härlig berättelse! Skönt att du inte sprack och skönt att du fick en så positiv upplevelse av förlossningen! Jag är en vecka över tiden nu och går bara och väntar och väntar - dagen innan julafton...pjuh...! Men härligt att bli lite boostad av andra förlossningar! Tack :-)

Svar: Åh, lycka lycka till! Det kommer gå jättebra ska du se! :-) min första tanke direkt efter var att det inte var så farligt och att jag lätt kunde göra om det! Tänk på att andas och trycka istället för att skrika :) och kroppen hjälper till hur mycket som helst själv. Lycka till!
Volleybollfrun