The Istanbul Mom

 

Hej finisar! Igår var jag hos min barnmorska för kontroll. Blodtryck, blodvärde, blodsocker och allt såg väldigt bra ut och även mitt järnvärde. (jag gillar inte dem där järntabletterna speciellt mycket...!) Jag har gått upp totalt +10 kg sedan inskrivningen vilket känns väldigt skönt, att bli en 20-30 kg tyngre skulle inte kännas så lockande även om mycket ramlar av en när bebisen väl är ute. Gurays kusin gick upp +40 kg! Hon är normalt sett väldigt fit och liten så förstod inte hur hon kunnat gått upp så himla mycket...! Jag vet inte om många "passar på" att äta vad som kommer i deras väg, gotta sig extra mycket för man är ändå gravid och har extrema cravings och går upp mycket i vikt pga. det men för mig har det vart tvärtom, dålig aptit i början och sedan gick jag tillbaka helt till min normala aptit, dock mindre socker/sötsug!

 

Bebisen följer sin kurva och ligger precis där han ska, inte över, vilket också känns skönt då man inte riktigt vill klämma ut en megabebis första gången. Huvudsaken är att han rör sig varje dag och det är det ingen tvekan om. Och som det ser ut så ligger han fortfarande med huvudet nere vilket han även gjorde för 2 veckor sedan, nästa koll så skall vi kolla så att han är fixerad.

 

Jag har också bestämt mig att sluta jobba tidigare, min bm tyckte att det kanske var lite naivt att jobba fram till v. 39 så jag har bestämt att istället för att sluta 30/8 så kommer jag gå hem kring 20/8.

 

Idag när jag gick till jobbet fick jag ett otroligt tryck nedtill och fick lov att stanna och "aooo"-a lite. Det är väl inte speciellt konstigt att man kan börja känna lite mer nu, då jag går in i vecka 35 på fredag.

 

Igår pratade jag länge med G om allting. Han är mitt uppe i massa förhandlingar, ankommande spelare och massa jobb och försöker göra klart så mycket som möjligt så snabbt som möjligt, men allt är inte i hans händer, många inblandade och serierna sätter igång nu i september/oktober. Men om något börjar hända sätter han sej på ett TK-plan på direkten. Det är så tröttsamt att svara på frågan hela tiden "När kommer Guray hem?" Det beror helt på när hans affärer är klara och hur det går med mig. Men självklart prioriterar han mej och bebis först av allt, men om jag fortfarande mår bra och fortsätter jobba som vanligt så behöver han inte skynda sig hem. Jag behöver inte ha någon som daltar med mig bara för att jag är gravid. Det är jag som säger att det är OK att han är borta på jobb, medan han har samvetet från helvettet. Men han kommer komma hem och vara med mig och bebisen, så inga behöver vara oroliga över det! Och eftersom han ska vara hemma med oss första tiden så måste han se till att allt rullar på därnere.