Min turkiska familj
2012-03-01 / 11:45:32 / ♥ Turkiet / 10 st kommentarer
"Hej!
Men är dina svärföräldrar såna som ber 5 gånger om dagen,
jag tyckte inte det såg så ut när jag såg bilder på din svärmor? Hon bär väl inte sjal på huvudet, det finns ju riktigt såna i Istanbul också dom som täcker sig ordentligt.
/ANNICA"
Svar: Min svärmor är den bästa turkiska svärmor man kan önska sig! På alla sätt och vis. Eller mina svärföräldrar ska jag väl säga och alla deras släktingar. OCH, dem ber 5 ggr/dag och min svärmor bär ett liknande hucke/slöja när hon går ut. Hon är den enda i sin släkt/familj som vill göra det. Jag personligen tänker inte på detta så mycket och har aldrig gjort för för mig handlar det inte om hur de vill praktisera sin religion utan allt handlar om hur de är som personer. Eftersom min svärmor har problem med både hjärta och knän så ber hon oftast sittandes, vi kan t.ex. sitta och titta på tv och så blir hon tyst och sluter ögonen för en stund medan jag och G. kanske sitter och pratar och då ber hon. Oftast vet jag att hon mestadels önskar människor omkring henne ett gott liv och hon ber ofta för mig och Guray, eller att alla får behålla en god hälsa osv. Jag har sett henne be miljoner ggr! och jag tänker inte ens på det.
Även om de är väldigt religiösa så är de så öppensinnade som personer man bara kan bli, jag har alltid varit mig själv hos dem 110 % och de älskar mig precis för den jag är. De behåller sin religion för sej själva och prackar inte på någon i deras närhet att man ska leva på ett speciellt sätt. De har aldrig haft en åsikt om oss på något sätt utan alltid supportrat oss till allt vi gjort och tyckt och sagt! Deras synsätt är inte att eftersträva en viss ram/regler att eftersträva, vi dricker alkohol när vi är hos dem, röker, svär och är alltid oss själva. Det handlar inte om det, det handlar om att vara en god människa till dina medmänniskor. Som mer eller mindre alla religioner går ut på.
Jag har träffat människor som är väldigt uppsnoffsiga i Turkiet, bär dyra märken, smink, inga hucklen och verkar väldigt västerländska - till utseendet, men de kan vara mycket mer konservativa och stränga kring regler än de som ex. går till moskéen fem ggr. om dan. Så, åsikter/tankesätt sitter inte i kläderna kan jag säga! Inte överhuvudtaget! Det är lite synd att folk tror att det är så, Turkiet är ju så otroligt blandat med allt vad gäller stilar, praktik av religion, regler, åsikter mm. och jag tror allt är väldigt individuellt. Men generellt tycker jag turkarna är väldigt öppensinnade som personer och toleranta.
Min svärmor tycker inte om "burkavarianterna", det finns ju en hel del och jag kommer inte på alla namn på dem. Hon tycker att det oftast blir fel sätt att visa sin religion på. Att de vill framstå som mer troende men i själva verkat kan de sakna trosor under detta stora svarta lakan. Jag hade en arbetskollega (micke) som jag jobbade med på Arlanda, han reste ofta till Istanbul och fick vara med om något sjukt sist. Han skulle ta en tur med Bosporosbåten och stod i kön till båten, framför honom stod ett gäng damer (säkerligen från Saudi Arabien eller arabemiraten eller liknande) alla bar burka och dyra märkes handväskor, när deras män gick för att köpa båtbiljetter vände sej en av damerna om som hade spanat in Micke och drog upp lite av det svarta skynket över benet för att flasha sitt ben för honom inom loppet av några sekunder. SICK!
Sen ska jag avsluta denna lilla text med att säga att jag avskyr ordet kulturkrockar. På alla sätt och vis. För mig finns inget sånt ord, jag vill inte se det som en krock. Jag har aldrig upplevt någon "krock" med Guray. Allting har varit mycket enkelt och naturligt. Krockar kan det bli med en kille du träffar i samma stad som du bor i Sverige. Jag hade som sagt mycket mer svårt att anpassa mig till mitt ex. livsstil än med G. Man får helt enkelt gå halva vägen var. Sen finns det självklart gränser! Du måste komma ihåg vem du är, vad du står för och vad du vill i livet. Jag skulle aldrig låta någon bestämma det för mig. Jag hade hoppat av tåget på en gång!
Ni får gärna berätta era visioner, era förhållande, familjer, historier!
Solmaz, jag, G och pappa Mumin på vårt bröllop 4 juni 2011 
Solmaz, Mumin och jag på Malta september 2011. På bilutflykt där vi hittade bl.a. Popvillage.
Hej.
Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Efter snart 4 år tillsammans så har jag och min fästman heller inte stött på några kulturkrockar. Det handlar väl helt enkelt om hur man är som person och att man passar varandra. Jag känner mer samhörighet med min Turk än jag skulle göra med en Svensk. Mina svärföräldrar är också underbara och dom får en att känna sig så älskad och dom tog imot mig med öppna armar. När vi har hälsat på så har det varit självklart att vi delar säng i eget rum jag och min fästman. Jag tycker det är synd att man ska stöta på så mycket fördommar bara för man lever med en muslim, tyvärr tycker jag att jag stöter på fördommar titt som tätt här hemma.
Fortsätt gärna skriva om dina tankar och vardag :-)
Kram
Hej!
Hoppas du inte tog illa upp, för jag menade inget illa.
Min man kommer från en familj där alla kvinnor bär sjal men det är inget fel på dom för det, jag kommer överens med alla. Vi träffas och skojar och pratar om allt mellan himmel och jord, folk har så förutfattade meningar om muslimer tycker jag, fast jag kan ju bara tala för dom Turkiska. jag har aldrig haft några konflikter med släkten eller mina svärföräldrar när dom levde. Fast jag kan säga att det är lättare att bli accepterad om man kan språket, man kommer lättare in i familjen då.7Annica
Du verkar ha jätte goa svärföräldrar:) Men jag kan inte låta bli att le när man ser på längd skilnaden mellan G och hans pappa:)
Håller med Sara, jättegulligt med den stora längdskillnaden mellan G och hans föräldrar:)
Hahaha :) ja det är lite komiskt faktiskt ;) faktiskt så är alla jättekorta i Gurays släkt, alltså, pyttesmå. Han är den enda långa, 190 cm lång. Men han hade en morbror som var 207 cm så säkert kommer det därifrån! Det kommer inte från pappa mumin iaf med sina 169 cm :)
Och jag älskar att svärfar heter Mumin! Underbart!
Hej! Först av allt vill jag säga att du skrivit en jättebra text här! Håller med dig helt och fullt i allt du skriver. Jag är gift sedan två år tillbaka med en turkisk man från Artvin och Samsun och har aldrig heller stött på några kulturkrockar. Anser också att kulturkrockar är ett värdelöst ord som ger vid handen att det ska uppstå krockar bara för att man är tillsammans med någon från en annan kultur. Bråkar i princip aldrig med min man och vi förstår varandra och tännker likadant om det mesta här i livet. Nu är han förvisso inte religiös. Hans fafar och morföräldrar ber 5 ggr om dagen, tydligen hans mamma också även fast jag aldrig märkt det när vi hälsat på dem. Hans mormor är den enda kvinnan i hans släkt som bär slöja (alltså inte akp-slöjan utan lantisslöjan, om du förstår vad jag menar :)). Innan vi gifte oss var vi förvisso tvugna att sova i separata rum när vi hälsade på hos mina svärföräldrar, vilket kändes löjligt eftersom vi bodde långa perioder tillsammans själva i Ankara när jag var i Turkiet. Men det var bara att ta seden dit man kommer, så det var lugna puckar ändå.
Avslutningsvis vill jag bara säga att du skriver en bra och rolig blogg och att den är en av mina favoritbloggar.
/Marie
på tal om familj så såg jag nyss din kusse hos skavlan, och jag bara bläddrade förbi så jag visste inte att det var han men min första tanke var att den personen var lik din pappa (på munnen massor tyckte jag), och sen när jag hörde vad de pratade om så förstod jag ju varför :)
jasså, där ser man! ja han e överallt lille kusse och visar sej! :) tack marie! <3
Synd att du inte är kvar här i Svedala för våren är på väg nu : )
